Recension av Gravity – ett riktigt mästerverk

Nov
3

Gravity

Veteranastronauten Matt Kowalski (George Clooney) gör sin sista rymdpromenad samtidigt som Ryan Stone (Sandra Bullock) gör sin första. Då nås de plötsligt av Houstons tekniker som säger åt dem att omedelbart återvända in till sitt rymdskepp. En rysk satellit har splittrats efter att ryssarna sprängt satelliten med en missil och splittret hotar nu att förstöra andra satelliter och astronauternas rymdskepp. Det dröjer inte länge innan Matt och Ryan är de enda överlevande i besättningen och nu måste göra allt de kan för att kunna ta sig tillbaka till jorden.

Gravity påminner inte om någon annan film jag någonsin sett. Att med ord försöka beskriva filmen är nästintill omöjligt, den är så mycket mer än sin handling. Gravity är ett mästerverk på så många nivåer; kameraarbetet, specialeffekterna, skådespelarinsatserna, klippning, ljud, ja i princip allt. Gravity är också den första film som enligt mig är väl värd att se i 3D, den extra dimensionen används ofta och på ett sätt som verkligen gör att man som åskådare känner sig som att man är mitt i filmens handling. Regissören Alfonso Cuarón har gjort ett helt enastående jobb.

Gravity

Gravity inleds med en väldigt lång scen. Jag uppskattar den till att vara ca 15 minuter lång och under tiden den pågår sker inte ett enda kamerabyte. Istället roterar kameran runt besättningen och närbilder blir till översiktsbilder och tillbaka till närbilder igen. Specialeffekterna är fenomenala, inte en enda gång tänker jag att det var snygg animerat, det känns som att allt som sker händer på riktigt.

Flera gånger kommer jag på mig själv med att spänna hela kroppen när det händer något skrämmande. Och det var garanterat inte bara jag som kände så. Trots att biosalongen var nästan fullsatt var besökarna ofta helt knäpptysta. Ingen prasslande med godispapper, ingen pratade med någon, alla verkade helt uppslukade av filmen.

Jag kan inte förklara hur fantastisk Gravity är. Även om storyn många gånger känns totalt osannolik så hindrar det mig inte från att samtidigt känna att detta skulle kunna inträffa. Om du bara ska se en enda film från 2013 så ska du se Gravity. Trots att den bara är 90 minuter lång känns det som att den är perfekt i längd. Mycket mer än 90 minuter hade jag nog inte orkat, när filmen är slut sitter jag tyst och stilla kvar i biosalongen en stund. Jag känner mig helt matt. Matt, skrämd, lättad och alldeles lycklig. Se Gravity på bio och se den i 3D.

Betyg

10/10


Skribent: Daniel Claesson

Teknikintresserad Södertäljebo. Hypelines grundare och meste skribent som gärna recenserar all sorts elektronik. Har många fler hörlurar och högtalare hemma än vad han någonsin kan tänkas behöva.
Kontakt: daniel.claesson@hypeline.se

Annons ▼

Rekommenderad läsning

Relaterade artiklar