Recension av Transformers 3: Dark of the Moon

jul
10

Efter att ha sett de två första filmerna i Transformersserien var jag ärligt talat lite skeptisk till del 3. Den första Transformers som kom ut 2007 var faktiskt riktigt bra och särskilt imponerad blev jag av de otroligt snygga effekterna. Uppföljaren Revenge of the Fallen som kom 2009 hade minst lika snygga effekter, men filmen var ändå bitvis riktigt långtråkig och seg, trots fullt krig i Egypten. Igår såg jag så Transformers 3 – Dark of the moon i 3D och hoppades att den skulle vara bättre än den förra och att den utnyttjade 3D-tekniken till fullo.

I den tredje filmen får de goda Autobots reda på att USA startade sitt rymdprogram 1961 efter att ha registrerat ett nedslag på månen som de ansåg var bevis på utomjordigt liv. I största hemlighet fick Neil Armstrong och hans kollegor uppdraget att undersöka nedslagsplatsen på månens baksida och de hittade mycket riktigt ett rymdskepp där. Vad de inte visste var att det rymdskeppet innehöll en mycket avancerad teknologi kapabel att flytta materia genom tid och rum (en rymdbro). Det visar sig senare att de onda Decepticons också har hittat rymdskeppet och tagit med sig nästan alla delar till rymdbron till jorden. Autobots vill använda denna teknologi till att göra gott, medan Decepticons i vanlig ordning vill göra kaos med jorden. Och precis som i tidigare filmer hamnar snart Sam Witwicky (spelad av Shia LaBeouf) mitt i ett fullskaligt krig mellan Autobots och Decepticons. Men i den här filmen är det inte Megan Fox som spelar rollen som Witwickys heta flickvän, utan den okända Rosie Alice Huntington-Whiteley. Lite trist, men hon gör sitt jobb bra, vilket faktiskt kan sägas om samtliga skådepselare.

På tal om bra jobbat måste man såklart inte bara nämna utan verkligen hylla effektteamet bakom Transformers. Det är faktiskt helt galet att det går att göra så snygga saker som de har fått till och det är tydligt att alla animeringar är otroligt noggranna och tidskrävande. Men så är det poetiskt vackert att se hur Optimus Prime i slowmotion och mitt i luften förvandlas från lastbil till robot och sliter en Decepticon i stycken samtidigt som han skyddar människorna i takt med actionmusiken. En riktig ögonorgasm.

Jag såg som sagt filmen i 3D, en teknik jag inte riktigt är såld på. Men jag hade hört att Transformers 3 skulle ha utnyttjat tekniken till fullo. Det är jag tyvärr inte riktigt beredd att hålla med om, men vissa 3D-sekvenser var riktigt snygga och det fanns nästan alltid ett visst djup i scenerna. Men lite mer flygande föremål som kommer ut ur duken, likt Optimus gigantiska tomhylsor hade varit önskvärt. Nu känns 3D mest som en gimmick filmindustrin använder för att locka fler biobesökare och därmed tjäna mer pengar.

Förutom vackra animeringar och häftiga actionsekvenser har Michael Bay haft en hel del humor i filmerna. Den finns även i trean, säskilt i de scener där John Turturros karaktär Simmons är med, men även en scen i ett toalettbås är sådär härligt omogen. Kul är även att kända skådespelare som John Malkovich och Patrick Dempsey är med samt rymdlegenden Buzz Aldrin som spelar sig själv. Många kända skådespelare alltså och det är faktiskt en ganska bra film, bättre än den halvtaskiga tvåan i alla fall. Men jag är tveksam till om 3D-versionen är värd de extra kronorna. Är du ett fan av de första Transformersfilmerna kommer du inte bli besviken på den tredje filmen.


Annons ▼