Recension – Foo Fighters, Stockholm 22/6

jun
28

Det är med en energisk Dave Grohl i högform som Foo Fighters intar Stockholm Stadion. I bakfickan har bandet en låtskatt med blytunga riff och minnesvärda refränger, en skatt som de bjuder publiken på i form av en hitkavalkad som varar i över två timmar. Konserten bevisar att den gamla Nirvana-trummisen Dave Grohl och hans band har kommit en lång, lång väg och vuxit in i rollen som en av vår tids största rockband. Ett rockband som kan skratta åt situationen de har hamnat i, fortfarande med rötterna i den ironiska 90-talskulturen som de en gång trädde fram i.

Men Foo Fighters är inget skämtband. De är på riktigt och har blivit allt mer seriösa med sina låtar, utan att för den skull tappa deras lekfulla nerv. Delar av det nya materialet osar Queens of the stone age, men ackorden och refrängerna skvallrar fortfarande om att det rör sig om samma gamla Foo Fighters. Att kalla bandet för gammalt är dock ohyfsat för maken till energi på scen har jag sällan skådat. Det är beundransvärt hur pass “live” allt känns och trummisen Taylor Hawkins bjuder på en sanslöst snärtig uppvisning i hur en trummis bör spela i ett stort rockband.

Med låtar som My Hero, Stacked Actors och Everlong bjuder bandet på ett smakfullt rock ‘n’ roll-smörgåsbord. Dave Grohl förklarar att de ibland är “bra” och ibland “fucking awesome”. Han belyser även att publiken inte kunde valt ett bättre tillfälle att se bandet för nu är de som bäst. När publiken skrålar med för fulla muggar i Best of You är jag benägen att hålla med. En bitvis magisk kväll som kantas av att deras låtar inte alltid håller samma kvalité. Ljudet på stadion kunde ha varit lite klarare men var fortfarande riktigt bra.

Ett ironiskt The Who för den moderna generationen? Kanske inte riktigt, men ett band man absolut bör se live.


Setlist:
Bridge Burning
Rope
The Pretender
My Hero
Learn to Fly
White Limo
Arlandria
Breakout
Cold Day in the Sun
Long Road to Ruin
Stacked Actors
Walk
Monkey Wrench
Let It Die
Generator
Times Like These
Young Man Blues (Mose Allison cover)
All My Life
Skin and Bones
Best of You
Tie Your Mother Down (Queen cover)
Everlong


Skribent: Albin Ström

Musikproducerande herre från Örebro. Går loss på allt från psykedelisk electronica till idogt rollspelsharvande.
Kontakt: albin.strom@hypeline.se

Annons ▼

Rekommenderad läsning

Relaterade artiklar