Google+
Facebook
Twitter
YouTube
Rss
Jul
22

Recension av Jurassic World 3D

1993 revolutionerades biopubliken av Steve Spielbergs mästerverk Jurassic Park. Då var jag fem år och såg av naturliga skäl inte filmen förrän många år senare. Jag tycker ändå att Jurassic Park på många sätt är en fantastisk film – inte minst sett till de otroligt snygga datorgenererade dinosaurierna med tanke på när filmen är gjord.

Nu är det 2015 och Jurassic World har nyligen haft premiär på biograferna. Jag hade inte väntat mig en film som är ens i närheten så revolutionerande som Jurassic park. Men jag hade ändå väntat mig mer än det här.

3D-effekterna är katastrofala

Jag såg Jurassic World i 3D. Inte för att jag på något sätt kände att 3D var nödvändigt (jag har bara sett en enda film där 3D-effekterna förhöjde upplevelsen), men den spelades bara i 3D just där och då. Tyvärr var 3D-effekterna bland de sämsta jag har varit med om på bio. De förstörde upplevelsen totalt.

Ganska tidigt i filmen sveper kameran över den stora dinosaurieparken som är fylld med besökare och coola byggnader. Problemet är att allt ser ut som miniatyrer på grund av de misslyckade 3D-effekterna. Samma fenomen uppstår vid flera tillfällen när en helikopter flyger runt på ön. Det ser ut som att man tittar på en leksakshelikopter.

Om jag visste detta hade jag valt bort 3D-versionen av filmen. Tyvärr lider den av fler problem än detta. Handlingen är på många sätt både ologisk och ryckig. Utan att spoila för mycket ska jag kort försöka sammanfatta den.

Handling med många hål och frågetecken

Jurassic World utspelar sig 22 år efter att John Hammond skapade Jurassic Park. En ny park har öppnat på samma ö och nu är den full med besökare och dinosaurier. I ett försök att få fler besökare till parken tar forskare fram en genmodifierad varelse som de kallar Indominus rex. Den bygger på Tyrannosauros rex och ett antal andra djurs DNA.

I parken jobbar Claire Dearing. Hennes systersöner, Zach och Gray, kommer på besök till parken. Claire har lovat att ta hand om pojkarna, men har såklart för mycket jobb att göra. I stället får pojkarna tillgång till VIP-pass som ger dem tillträde till alla attraktioner.

I en annan del av parken jobbar Owen Grady. Han har börjat tämja ett antal Velociraptorer. Detta har Vic Hoskins, chef för parkens säkerhetsstyrka, fått upp ögonen för. Vic är övertygad om att tama dinosaurier skulle kunna vara det ultimata vapnet i krig. (Ja, detta är på riktigt filmens story.)

Det visar sig snart att Indominus rex har fått lite för många bra egenskaper. Det dröjer inte särskilt länge innan den har rymt och ger sig ut på en mordturné genom parken. Samtidigt passar Zach och Gray (som av en händelse) på att rymma iväg i samma park.

Onödig skilsmässoscen

Jag ska inte avslöja slutet, men däremot ta upp en del märkligheter i storyn. I en scen är Gray plötsligt ledsen och berättar att han hittat brev till deras föräldrar från olika advokater. När han sökte på advokaternas namn såg han att det är skilsmässoadvokater. Alltså ska deras föräldrar skilja sig. Eller ska de det? Denna historia återkopplas inte alls efter denna scen. När filmen är slut vet jag fortfarande inte om föräldrarna ska skiljas eller inte. Jag förstår heller inte varför denna scen var med.

Ett annat problem är hur Vic och hans säkerhetsstyrka tänker och agerar. När Indominus rex flyr blir de glada och tänker att detta är ett utmärkt tillfälle att se vad Owens velociraptorer går för. Inte en sekund bryr de sig om de 22 000 besökarna i parken eller vad som kommer att hända när nyheten om en förrymd hyperdinosaurie når pressen.

Mot slutet av filmen släpper Claire ut en T-rex för att bekämpa Indominus. När allt är över och de överlevande firar är T-rex fortfarande lös i parken. Men det är visst inget problem alls i denna film?

Inte helt kass ändå

Trots att 3D-effekterna är värdelösa och storyn märklig så är inte Jurassic World en helt kass film. Visst, långa stunder är den riktigt dålig och karaktärerna gör helt puckade saker som jag inte tror att de hade gjort i verkligheten. Men under delar av filmen är jag ändå ganska underhållen. Under en scen ler jag stort när jag ser att de tagit viss rekvisita från Jurassic Park och återanvänt i den nya filmen. Rekvisitan spelar ingen roll för filmens handling men visar ändå att filmerna hör ihop.

Många animationer är riktigt snygga och parken känns uppdaterad och moderniserad på ett trevligt sätt. Jag kan tänka mig att Jurassic Park hade sett ut ungefär så här om den släppts 2015 i stället för 1993. Men historierna går inte att jämföra och inte skådespeleriet heller. Vid flera tillfällen hade jag ärligt talat inte brytt mig alls om någon av huvudpersonerna plötsligt blev middag för ett förhistoriskt monster.

Hyfsat sevärd, men knappast på bio

Jag kommer säkert att se om Jurassic World när filmen har släppts på Netflix. Men jag tvivlar på att den kommer att hamna i min filmsamling eller läggas på minnet någon längre stund. Är du ute efter att se en stor dinosaurie (och ett antal mindre) göra lite kaos i en park så kan du gott kolla in Jurassic World. Men jag tycker knappast att den är värd att se på bio. Steven Spielberg saknas verkligen i regissörsstolen.


Skrivet av Daniel Claesson

Teknikintresserad Södertäljebo. Hypelines grundare och meste skribent som gärna skriver om telefoner, tablets och webben, ofta med inslag av humor och självdistans. Utbildad kommunikatör som älskar webben.
Kontakt: daniel.claesson@hypeline.se

Annons ▼

Rekommenderad läsning

Relaterade artiklar