Google+
Facebook
Twitter
YouTube
Rss
Jul
5

Recension av Limbo

Under gårdagen tänkte jag spendera ungefär en halvtimme med att spela Limbo, ett independentspel från den danska studion Playdead. När jag lite senare tittade på klockan hade inte bara en utan flera timmar gått. Spelet är otroligt beroendeframkallande och vackert, trots att det är helt svartvitt och ibland nästan helt svart. Det är bitvis en riktigt surrealistisk upplevelse man får ta del av och bandesignen är ofta helt genial.

Bara en bana

Det är väldigt svårt att berätta vad Limbo handlar om, man får aldrig veta storyn bakom spelet. Det börjar med en suddig skogsmiljö där en pojke vaknar upp. Efter en liten stund inser jag att det är jag som styr pojken och att spelet redan har börjat. Limbo är ett klassiskt plattformsspel i 2D även om bakgrunden består av flera lager som ger lite av en 3D-känsla

Fast att jag kallade Limbo för ett plattformsspel är det inte något svartvitt Super Mario, jag kan inte riktigt jämföra Limbo med något annat spel. Jag läste en kommentar där någon nämnde Tim Burton och han skulle mycket väl kunna vara mannen bakom spelet. Du springer genom en skog och kan hoppa och flytta vissa saker eller dra i spakar. Efter ett tag blir du jagad av en gigantisk spindel, håller på att skjutas ihjäl av infödingar med blåsrör och vänder världen upp och ner, bokstavligen.

Från att spelet startar tills det är slut finns det inga laddningstider eller mellansekvenser. Det finns heller inte flera banor, du spelar i samma värld från början till slut och försöker lista ut hur du ska ta dig förbi det ena hindret efter det andra. Detta upplägg leder till att det är nästintill omöjligt att sluta spela, man vill hela tiden komma lite längre.

Frustration och lycka

Efter ett tag fastnar jag. Det gäller att tänka till rejält för att ta sig vidare på vissa platser. Frustrationen är så hög att tangentbordet får sig flera smällar och jag är enormt nära att stänga ner spelet och aldrig mer starta det. Men så ser man en lösning, tar sig förbi och helt plötsligt är lyckoruset över bandesignen tillbaka. Fysiken i spelet är riktigt bra, det märks särskilt när gravitationen mot spelets slut börjar kunna manipuleras.

Ganska kort spel

Det är inte en jättelång spelupplevelse man får, Limbo är ett relativt kort spel. På ett par timmar hinner man ta sig igenom hela spelet, förutsatt att man inte fastnar någonstans. Men det finns också elva bonusar gömda på olika platser sunt om i spelet. Att försöka hitta alla kommer säkert få ett par timmar till att gå, jag har än så länge bara lyckats hitta tre. När spelet är slut är det dock ingen som helst besvikelse över att det redan är över. Jag är lycklig över att ha fått spela mig igenom detta vackra och ganska sorgliga spel. Jag försöker förstå historien bakom Limbo, men halva grejen är nog att man inte ska veta. Jag kommer nog drömma om spelet länge, positiva drömmar.

Finns till PC, Mac, Xbox 360 och Playstation 3

Limbo finns till både Mac och PC, Xbox och Playstation. Det kostar 9,99 euro på Steam och det är verkligen värt pengarna. Spelet har vunnit flera priser, bland annat “Best Puzzle Game”,“Best Horror Game” och “The Best Indie Game”. Jag stämmer in i hyllningssångerna och ger spelet ett betyg som är väldigt nära toppen.

Betyg: 9/10


Limbos officiella webbsida.

Skrivet av Daniel Claesson

Teknikintresserad Södertäljebo. Hypelines grundare och meste skribent som gärna skriver om telefoner, tablets och webben, ofta med inslag av humor och självdistans. Utbildad kommunikatör som älskar webben.
Kontakt: daniel.claesson@hypeline.se

Annons ▼

Rekommenderad läsning

Relaterade artiklar