Google+
Facebook
Twitter
YouTube
Rss
Jan
31

En pendlares överlevnad – del 1

De senaste två veckorna har mitt twitterflöde dominerats av tänkvärda tågtweets. Jag har nyligen börjat åka tåg fem dagar i veckan och har redan sett flera roliga, konstiga och idiotiska saker utspela sig. Under veckorna har jag gått från en riktig amatör inom tågresande till en pendlingsexpert.

När jag första morgonen klev på tåget såg man, med största sannolikhet, att jag var ny inom pendlandet. Varje tågresa tog jag inspiration från resterande resenärer för att göra tågresan så harmonisk som möjligt. Det vanligaste tricket för att slippa sitta bredvid någon mänsklig varelse, att lägga väskan på sätet bredvid, är nästan obligatoriskt bland de flesta resenärer. Men att slippa sitta intill någon annan gör inte tågresan mycket behagligare. Det ska till något helt annat, en helt annan värld. Ni vet vad det handlar om. Det handlar om den tysta avdelningen.

När jag kliver in i den tysta avdelningen, the quiet zone, himmelriket, spelas Elton Johns låt The circle of life upp i huvudet. Det är underbart. Inga skrikande barn, inga telefonsamtal, bara musiken i öronen och ett stillsamt lugn infaller sig i vagnen. Problematiken med avdelningen är att det är en liten avdelning, vilket medför stor konkurrens bland resenärerna.

Har du en plats i den tysta avdelningen får du garanterat en harmonisk resa. Troligtvis somnar du till tystnaden och vaknar upp med en fundering: Har jag snarkat? Om du inte somnar till den härliga atmosfären på tåget, räcker det med en smartphone för att få tiden att rulla iväg. I nästa del ska jag gå in på mer i detalj hur du får tågresan att bli en njutning.


Skrivet av Martin Eriksson

Sportnörd med rötterna i Katrineholm. Mår dåligt utan musik från Kent och drar gärna en ordvits eller två.


Kontakt: martin.eriksson@hypeline.se

Annons ▼

Rekommenderad läsning

Relaterade artiklar